Lina

Tjugotredje januari. Innan ultraljudet hade vi 31/1 som bf. Just nu vill jag bara få ut bebisen. Just nu har jag bara ont ändå så att gå runt så här är inge spännande alls. Jag längtar verkligen tillbaka till mig själv och min icke onda kropp! Jag väcker både Glenn och Mindie på natten när jag ska försöka vända mig. Mindie frågar "är det mamma?" "ont i ryggen mamma?", när jag lagt mig till rätta säger hon "bättre nu mamma?". Hon är så snäll att jag bara vill krama om och pussa på henne. När jag sitter på golvet och ska ställa mig upp tar hon min hand och vill hjälpa mig. När hon är med till barnmorskan och jag sitter på sängen där vill hon dra fram pallen åt mig så att jag ska kunna kliva ner. När jag ber henne hjälpa mig blir hon glad och stolt när jag tackar så mycket. Underbara barn som också trotsar en hel del. Men det är dessa stunder jag ler åt på kvällen när jag ska sova :) Bebisen ligger i alla fall rätt nu. Långt upp och väldigt rörlig, men med huvudet nedåt. Så nu är det väl bara att vänta... Jag skiten i alla starta-förlossningen-lite-tidigare-knep, förhoppningsvis så slipper jag gå över jätte mycket. Nu ska min lilla skrotfia snart hämtas :)