Snurrig i skallen

Alldeles för ofta, men det verkar inte vara så många som märk mitt fel, Emma som ringde och skrattade och sa att jag kan inte växt mycket sedan jag kom ut om jag vägde 53 kilo när jag titta ut. Hon tyckte inte heller att det var konstigt att min kära mor hade ont =) Jag vägde ju såklart inte 53 kilo, utaqn jag var 53 cm lång =)

Idag har familjen Nilsson varit här och käkat mat med oss, mycket trevligt, vi bjöd dom på tacopaj och det verkade uppskattat =) Jag fick pengar och det tackar jag hjärtligt för. Nu när jag fått min våg så kunde jag väga mig, 5 kilo ska bort, sedan ska jag unna mig lite nytt i garderoben =)

Jag är så lycklig för min vän, hon bär på det finaste man kan bära på och hon och hennes sambo ska få en liten bebis. Jag och Glenn pratade om att Ludvika är en riktig skit håla i dag, men det finns ingeting som lockar oss att flytta. Alla (nästan) bor här, familj och vänner. Jag vill att Mindie ska bo i närheten och få växa upp med sina mor- och far-föräldrar och våra vänner och deras barn. Jag vill inte flytta, vi vill inte flytta. Vi vill bo i denna skit håla, men i ett eget hus. I alla fall snart =)

Nu är det film och det blir säkert Babycafé i morgon.
Ha en bra kväll. Kram


Kommentarer
Postat av: Sandra

Hehe! La också märke till din födelsevikt :P

Vi är sanna Ludvikabor vi :) Hoppas ni haft en trevligt helg. Vi ses :)

Postat av: jennifer

Det är konstigt att man kan bli så fäst vid en människa på så kort tid. Det är jobbigt att vara utan dom.

Allt hade gått jätte bra och hon sov när vi kom hem och hon har dessutom sovit hela natten och om jag inte minns fel är det första gången på mycket länge. Jag får be min mamma komm ahit varje kväll och natta Novalie :)

Ja, vi hade tänkt att åka dit, då ses vi då!

Kram

2010-02-15 @ 07:35:45
URL: http://familjenjanssonostby.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback