Grät du?
Jag kan bli rörd flera gånger per dag, kan få dåliga känslor i magen. Men gråter gör jag sällan.
Jag tycker ändå att det kan ju vara skönt att gråta, släppa på trycket liksom.
Inte ens på förslossningen kom det tårar. Jag grät inte av smärtan och inte heller när jag fick se Mindie för första gången.
Jag bara undrar om du grät när du fick se ditt/dina barn för första gången?
Har du lätt för att gråta?
Är jag kanske den första och enda som inte släppe en tår när jag fick se den människan som för mig är den vackrast, underbaraste och viktigaste personen tog sitt första andetag?
I bland undrar jag faktsikt.
Nu är det natta här!
Sov gott.
Vilka vackra bilder! Jag grät inte på en gång när jag fick upp Molly på bröstet. Jag var helt slut och tittade mest på henne. Men när allt var över, alltså krystat ut moderkakan och så då brast det. Nu efteråt är jag otroligt blödning för allt. Räcker att jag såg vinjetten till "en unge i minuten" så grät jag eftersom jag mindes tillbaka till den första tiden med Molly och så. Något som gör mig rörd och tårögd mer nu än förut är kärleken mellan föräldrar och barn. Usch, blir helt tårögd nästan nu när jag skriver ;) Haha, blödig man är då!
Jag tror inte heller att jag grät när jag såg mitt barn första gången. Jag var helt slut och chockad av att allt gick så snabbt mot slutet. Men jag instämmer med föregående talare, nu däremot gråter jag jättelätt spec. när det har med barn att göra..
jag grät inte när Liam kom ut. Dennis däremot storbölade =) nej, för mig tog det två dygn innan jag började gråta, och då varade det i tre dagar :p nu gråter jag jämt...
haha så det kan bli. för mig blev det snarare tvärtom =)
Jag grät inte heller när Julius föddes, men precis som dom andra skriver ovanför så gråter jag numera av minsta lilla... Tack för orkidé-tipsena ;)
Kram
Jag grät inte heller när jag fick upp M på magen. Det enda jag fick ur mig var "Niklas, vi har fått en bebis och det är en tjej!" :P
Jag var nog så chockad att det hade gått så fort och att det inte alls var som jag föreställt mig.
Nu däremot, precis som de andra skriver, kan jag gråta för minsta lilla :P
Jag gråter aldrig över att någon tex är dum emot mig eller för att jag blir rörd, inte när jag såg mina barn för första gången heller. MEN jag gråter när barnen mår dåligt, när dom är sjuka och när folk har elaka åsikter ang hur jag tar hand om situationen med Jonas och Linus. Jag gråter ibland när Linus berättar att han saknar sin Pappa och när han gråter över att han vill träffa sin Pappa så gör jag det också.. Så jag gråter alltså endast för att Jonas är dum i huvudet ;) haha!! Kram